tihe

Denna man heter Ara Abrahamian, kanske han inte var den bästa, kanske han inte var den man som man jämförde med den största igenom tiderna som heter Alexander Karelin, men kanske är han den brottaren som symboliserar moral och karaktär bäst i en sport som är styrd på ett sett som påminner om gamla Sovjet.

Det avtrycket han gjorde med den protesten, kan betyda så mycket mera för brottningsvärlden än ett vunnit OS guld till Sverige. I början diskuterades om han gjorde rätt eller inte, men nu har dem kritiska rösterna tystnat för alla är enade om en sak, Ara Abrahamian gjorde inte bara rätt, han är en hjälte som folket tar emot med öppna armar.

Karaktär

Det hela började med OS i Sydney 2000, sedan fortsatta det hela med OS finalen i Aten 2004, men efter att ha blivit bortdömd gång på gång så tog Ara Abrahamian tag sig i kragen och såg i fram emot OS i Peking där han skulle visa brottnings världen att man inte kan stoppa en "ren" brottare ifrån att ta sitt OS guld. Men när dem sedan dömda ut Ara i OS semifinalen ännu en gång i ett horribelt domslut som ingen har någon förståelse för, så blev han rasande och frustrerad och tog tag i situationen som bara kan beskrivas med ett ord och det ordet är: karaktär.

Ni har säkerligen sett händelserna på tv om och om igen, men när han lämnade sin bronsmedalj på mattan (han gick även bronsmatchen och vann den utan några större problem) under prisceremonin så slog han ett slag mot det ledande organet inom brottningen (FILA), som dem omöjligt kan förklara sig ur.

Frågan

Inom dem närmsta åren så kommer vi få svar på frågan vi alla ställer oss, kommer FILA vara tvungna att börja om på nytt för att "rena" sporten från dessa skandaler som sker med jämna mellanrum eller kommer detta att falla i glömskan som ingenting har hänt.

För alla anhängare till sporten förtjänar så mycket mera än vad de senaste åren har visat, detta är en sport som beräknas ha en av dem mest anrika historierna av alla sporter. Så det är bara att hoppas att förändringarnas år är ett faktum.

Ännu ett OS?

Detta skulle vara hans sista OS start, men nu har han även öppnat dörren till nästa OS som avgörs i London om fyra år, så vi får se om detta bara är ett uttalande i ren impulsivitet eller om det är något genomtänkt. Men vare sig vi ser honom på mattan om fyra år i London så kommer han alltid vara förenat med det goda inom sporten, som han bar fram helt ensam på sina axlar.

Länge leve den sanna olympiska hjälten Ara Abrahamian

  

Av: Emanuel Güner

Undrar hur tankarna går hos en när du ser din bästa kompis ligga på marken samtidigt som ett gäng står och sparkar honom i magen utan att göra något.

Det jag nog undrar mest av allt är vad vissa människor har för kriterier hos en som ska vara sin "bästa kompis", är lojalitet, kärlek och generositet viktigt hos den som ska vara din vän.

För ska inte din kompis ha dig i hjärtat, ska inte din kompis försörja dig i nöden och ska inte din kompis stå upp för dig när det behövs.

Jag tror inte speciellt många i det svenska samhället ser dessa punkter som något speciellt viktigt, eftersom här kan kompisar börja tjafsa pga 2-3 kronor, här kan kompisar ha en i hjärtat tills det tryter och kan därmed se på när sin kompis får ordentligt med stryk på någon klubb utan att röra en fena för kompisens vinning.

Lycka

Vad är det då för mening att kalla varandra för kompisar eller har benämningen kompis blivit så oviktigt att det inte spelar någon roll längre. Men betyder då familjen något för en i detta samhälle. Det känns som det är samma där, det betyder något tills det tryter och då säras man åt och "tappar" kontakten.

Jag måste tyvärr säga att vi lever i ett sjukt samhälle, folk som lever enligt den "svenska samhällets regler" lever ej på ett lyckligt sätt, för ett liv utan äkta kärlek och trygghet som kärleken skapar finns inte och vem vill egentligen leva på detta sätt.

Inte konstigt att självmordsstatistiken är väldigt hög i detta land, inte konstigt att skilsmässor rullar på som ett rullande företagsband som tillverkar den nyaste modellen av mobiler, då man ser all lojalitet som något oviktigt.

Men det är just lojaliteten som leder människan till kärleken, för med lojalitet i hjärtat så finner du människor som även kommer att vara lojala mot dig och därmed står med dig, då du inte har det så bra och när det går bra så kan du lita på att dem skyddar dig från att allt går överstyr.


Av: Emanuel Güner

Vi hånar våra handikappade medmänniskor, vi spottar på våra söner, vi slår våra kvinnor som dessa våra en lägre ras än män.  

Ingen ska tala om för den yngre generationen att det var bättre i öst, den som säger något sådant borde skämmas. Vi må komma ifrån Turabdin, men vi ska ha klart för oss att Turabdin är vårat förlorade land. Det är inget land som tillhör oss längre och det såg turkarna till att vi förstod, väldigt tydligt.

Dem tog ifrån oss rätten att leva som fria människor, det var bara att acceptera att vi var otrogna bedragare som endast hade som mål att förstöra den turkiska nationalismen.

Det var bara att acceptera att vi var turkarnas smuts, vi var inte mer värda än dem herrelösa hundarna på gatorna.

Det var inte mer än rätt av dem att förinta fienderna ibland dem, dessa 25-30 % av befolkningen år 1914 som tillhörde den kristna tron som efter år 1920 endast var nere på 0,1 % av befolkningen.

Det nya landet

Efter decennier av förtryck så bestämde sig stora delar av folket att utvandra till drömmarnas länder där man kunde leva i frihet. Ett av dessa länder var Sverige där dem flesta kom till på 70-talet.

Det var lyckliga blickar som höjdes, men det fanns även en liten gnista av oro i ögonen och oron förvandlades snart till lågor, när man i tidningarna kunde läsa om det första "raskravallen" i Sverige, där det var syrianer i Södertälje som hamnade i problem med ett raggargäng.

Bråket på baren Bristol blev inte bara känt i Sverige, hela världen stämplade Sverige som ett främlingsfientligt land. Men syrianerna insåg snabbt att begreppet av bråket var en stor överdrift som hade blossat upp denna situation till något annat, än vad det egentligen var. 

Propaganda

Nu 30 år senare skördas framgångarna som aldrig förr, enligt tidningen Dagens Industri så är syrianska folkgruppen den invandrargruppen som har flest egna företagare och även flest studerade människor på universitet. Detta är ett av många bevis att vi anpassar oss efter systemet på ett mycket exemplariskt vis, utan för den delen glömma vårat ursprung.

På senare år så har det även vuxit fram en negativ bild om syrianer i Sverige, där det pratas om den super starka organisationen den "syrianska maffian" som styr all grövre kriminalitet i Sverige ifrån högkvarteret i Södertälje, som den före detta poliskommissarien Kant uttala sig om. Även krönikören Carlos Rojas Beskow som uttryckte sin avsky mot syrianer i en krönika som publicerades i aftonbladet efter "upploppet" i Ronna år 2005 där han skrev på detta vis "Nån sa att de behöver fler syrianer i kåren för att klara såna här situationer. Snälla, för det första, börja bete er som människor nu".

Även dem svensk-kurdiska politikerna i Sverige som mer än gärna håller på med sin falska propaganda, har som taktik att inte be om förlåtelse för sitt folks brott emot mänskligheten. För istället gå ut med att smutskasta det syrianska folket, utan att ha något som helst innehåll i vad dem säger.

Här följer några av dessa uttalanden: "Jag tror att hederskulturen är starkast bland syrisk-ortodoxa grupper och araber", "även syrianer misshandlar och mördar sina barn", "glöm inte att alla är kurder från början". Att politikerna Nalin Pekgul(född Baksi), Kurdo Baksi och Dilsa Demirbag Sten som propagerar dessa saker är som att få en dolk i ryggen.

Istället för att få en ursäkt för deras folks inblandning i folkmorden, där dem mer än gärna mördade en kristen och istället för att dem ber om ursäkt för alla kristna som dessa mördar i skrivande stund i Irak, så går dem ut med dessa uttalanden och att Dilsa Demirbag Sten ställer sig oförstående till syrianernas ilska mot denna propaganda och svarar med att deras inblandning i folkmorden inte hör hit.

Man kan ju i så fall ställa sig frågan varför det är den syrianska folkgruppen dem hoppar på och inte sin egen folkgrupp, för om vi ska vara helt uppriktiga så är det denna folkgrupp som ha störst problem med heders relaterade brott i Sverige, det är knappast någon hemlighet.

Försvenskad

Men annars så tror jag att dem flesta är väldigt nöjda med att ha kommit till detta land hittills, men Sverige är ett land med väldigt dåligt skött integrationspolitik, där det går ut på att ta emot flyktingar och bunta ihop alla på samma ställe och nu när dem bygger moskéer lite överallt så tror jag den högerextrema kulturen kan komma att främjas mer än någonsin i framtiden. Även ett framtida EU medlemskap för Turkiet som antagligen leder till att många turkar invandrar till Sverige. Detta är då i ett land där det redan finns över 400 000 människor med muslimsk bakgrund och redan skapar klyftar mellan etniska svenskar och muslimer i detta land.

Tyvärr för syrianerna är att en vanlig svensk i allmänhet inte ser någon större skillnad mellan en turk och syrian, så att även vi kommer få akta oss i framtiden emot hatbrott.

Man får hoppas på att Gud inte låter detta ske mot ett folk som har så många gånger förtryckt och förföljts i sina hemländer. Låt vårat folk inte få samma behandling i vårat nya land Sverige där vi nu lever ett bra liv. Många anser tyvärr att vi kanske kommer lite för bra väl med det nya som vi möter i Sverige och anklagar sina egna för att bli försvenskade.

Vi må ha blivit försvenskade och det är inget man ska blunda för, men samtidigt är det inget man ska skämmas över, det är något naturligt att man påverkas av sin omgivning.

Att vi har kommit till detta land och har påverkats av det svenska, ska vi vara stolta över.

Bättre än att bo kvar i ett Turkiet där det finns ca 77 000 000 invånare och 10 000 av dessa är syrianer, vi skulle antagligen med tiden ha påverkats av omgivningen i en stat där den fanatiska nationalismen är på topp. Ett levande i det förlorade landet Turabdin kunde ha lett till den inledande beskrivningen av vårat folk.


Av: Emanuel Güner

Varje sommar så åker folk till olika semester orter runtom i den stora världen, som är full av vackra platser som kan få en att glömma av kylan i Sverige. Dessa platser har oftast något specifikt att tillge just dig som turist. Vissa länder är billiga, vissa länder är natursköna och vissa länder har aktiviteter som naturens gång har skapat på den platsen.

Men frågan jag ställer mig är, hur mitt folk tänker när man år efter år åker till landet som så många gånger i historien har spottat och visat vårat folk vad dem tycker om oss och det är ingenting som visar på att dem kommer sluta med detta svineri. Men ändå så åker vi och blir turkarnas levebröd.

Hat

Jag säger inte att vi ska hata och uppmana till våldsbrott mot dessa människor, absolut inte!
Men det jag säger är att vi inte skall älska, respektera och försörja deras familjer som vi vore deras bröder och systrar heller.

Det är svårt att förstå att gränsen inte är nådd för lände sedan. För visst så behöver jag verkligen inte dra igång allt som har skett mot oss i historiens lopp och sker än idag. Så varför är vi dem människorna som reser dit som aldrig förr när turismen i Turkiet sakta men säkert har sjunkigt till lägre nivåer, då människor har tagit sitt förnuft till fånga och insett att "våldtäkts" gängen inte bara är ett rykte.

Moralen

Men när man väl ställer frågan till sitt folk varför dem åker dit , så finns det många svar och det brukar låta på detta vis:

• Jag är uppvuxen där och vill återuppleva hur det var.
• Det är skönt eftersom man kan språket, så att man förstår varandra.
• Det är billigare där än andra länder.

Då ska jag säga vad jag tycker om just dessa försvars tal:

• Vårat folk är inte från Alanya,
• Varför ska du kommunicera med dem? Vill du få dem att erkänna Seyfo eller?
• Och ja, det är billigare där, men sjunker du verkligen så lågt att du säljer dig för pengarna.

Vackraste landet

Jag själv var i Turkiet för 2-3 år sedan och min själ grät när jag satte mig på flyget och efter en vecka i "våldtäkternas" land så var min själ knäckt. Jag hade en stark vilja att bara komma hem till Sverige igen. Men såhär i efterhand så tycker jag att det var nyttigt för mig att få se med egna ögon hur turkarna verkligen är.

Det må vara världens finaste land när världens äckligaste folk inte är där, men så länge dem är där så är det knappast vackert. Jag kan förstå folk som åker tillbaka till byarna för att återuppleva eller upptäcka hur det var, men att börja investera i landet som välkomnar alla syrianer i staden Mardin med stora skyltar för propaganda syften är bara ett hån mot våra förfäder.

Varför sväljer du din stolthet, istället för att stå upp för den. Jag förstår inte vad som är så svårt att förstå. Om en människa spottar dig på ansiktet, inte går du fram och kramar honom. Men när en turk gör det så pussar du hans kind. Varför denna särbehandlingen för?


Av: Emanuel Güner

Vad är egentligen livets mening? Vad är själva poängen med att leva?

Nu ska du få läsa mina tankar om vad jag tycker.

De flesta barn har drömmar om vad de i framtiden skulle vilja bli. 

Polis, idrottsstjärna eller artist är förmodligen de val som skulle toppa statistiken vid en undersökning hos barnen.

Som barn drömde jag exempelvis om att bli fotbollsstjärna i ett stort fotbollslag ute i Europa, och alla de stora brasilianska fotbollsstjärnorna var som ikoner för mig, och det största som kunde hända var att de gjorde mål.

VM Finalen mellan storfavoriterna Padania mot uppstickaren Suryoye slutade med en 2-0 seger till Padania, men det var en tuffare match än förväntat för "pandorna" som fick se ett till början utsepelat Suryoye växa in i matchen ju längre tiden gick. Men som sagt till slut så fick dem se sig besegrade.

Tuneringen startade med ett lågt intresse för Suryoyes del, men sedan Melke Alans mannar visade mod och styrka så ökade intresset ju längre tuneringen pågick och det blev därmed en succé för Suryoyes del. Även för Padania blev tuneringen en succé när man fick se alla dessa fans som hade rest från Italien till Gällivare för att följa sitt lag och stötta sitt lag.

Tyvärr så måste det sägas att arrangemanget från samernas sida var skrämmande dåligt så fort dem inte spelade match sjäva, detta var mycket osportsligt från deras sida och det känns i nuläget rätt att hoppas att dem inte får tuneringen i deras händer ännu en gång i framtiden. Samerna vann även bronsmatchen met 3-1 mot Kurdistan.

Nu är årets VIVA World Cup över.

Ståtliga ord

Jag blev fångad i ett mörker

Jag såg inget ljus fast allt runt omkring stod i brand

I lågornas sken fanns mitt hopp och min tro

Som virvlade bort och försvann

Så ge mig min styrka

Ge mig kraft att försvara mitt land

Ge mig en väg att gå

Jag ser yxan i krigarens hand

Vill ni att jag vänder om

Och slåss för den jag är

Men aldrig sviker jag mitt land

När vindarna viskar mitt namn

Regnet som föll det fick dölja min sorg

Och släcka min brinnande törst

Jag flydde till bergen när gryningen kom

Men plötsligt jag hörde en röst

Vindarna viskar

Jag hör hur dem kallar mitt namn

Jag har en väg att gå

Jag ser yxan i krigarens hand

Vindarna viskar

Jag hör dem kallar mitt namn

Jag har en väg att gå

Jag ser yxan i krigarens hand


Mäktig text av ingen mindra än Roger Pontare, tro det eller ej men denna får mig att rysa av alla patriotiska känslor som får mitt hjärta att slå lite extra

STÅ UPP FÖR ERAT LAND, ERA FEGISAR

Sverige är landet man inte får älska. Sverige är landet där patriotism ses som någon sjukdom. Varför är det på detta vis? Låt den svenska patriotismen höjas i den vaggande vinden från väst.

Jag heter Emanuel Güner och är syrian som bor i Sverige. Samtidigt som det syrianska pumpar i blodet så finner mitt hjärta ett fint stycke med historisk melodi när Sverige nämns. Men det finns ett problem, landet är det bästa som finns, men var är mannen som håller flaggan med stolthet som symboliserar ett kors med blågula färger.

Varför är jag som syrian den som är mest stolt över landet där jag har fostrat till den jag idag är? Varför är inte någon av dem etniska svenskarna som är den stoltaste över sitt land?

Svaret

I Sverige så skriver man inte namnet på sitt land med stort S, i detta land så vågar inte etniska svenskar vara stolta över sitt land. Det är nog det sorgligaste som kan hända ett folk, då man inte känner sitt hjärta slå lite extra när man ser sitt folks fana. Samtidigt som nationalismen har försvunnit så har även tron försvunnit. Har detta någon parallell koppling att dessa har försvunnit ifrån erat blod?

Nu kommer sanningen om varför det har utvecklats på detta vis. Att man bugar för andra kulturer istället för sin egen, att man bugar för andra nationaliteters ord istället för sitt egets folk ord. Detta beteende är en shorts feghet som har spridit sig till en sjuklig nivå. Kommer vi någonsin att se det svenska folket höja fanan till skyn med handen på hjärtat eller kommer vi få ett Sverige då man ser någon Hajazi som kung?

Det är dags att ni tar fram det som era förfäder gav er. Fram med modet. Ta första steget låt inte eran feghet förtära erat land.

Kyrkan

Tron i Sverige är något som håller på att dö ut. Inte konstigt då man bugar för kritikernas tungor. Av någon anledning så är det något fult att vara kristen i detta land, det är tom så fult att man inte visar någon respekt för korset, man uträttar tom sina behov på en kyrka för att Gud är en pajas i deras ögon. Att pissa på en kyrka är som att spotta en troende i ansiktet, men ändå anser man att troende inte är värda att tala. Stryp dem tills deras röster tystas och försvinner som cigarettens aska.

Men det är inte våra röster som kommer att försvinna som cigarettens aska, det är dem etniska svenskarnas röster som med tiden går, tystas mer och mer. Det är ingen ide att dem säger vad dem tycker längre. Det är inte vårat fel, det är erat eget fel. Ni har inte haft modet att stå på er när det behövs som mest.

Ansvar

Jag kan bara säga en sak som kanske inte kommer värma era hjärtan speciellt mycket. Ni har spottat på fanan, kyrkan och era förfäders stolta hjärtan som aldrig kunde krossas. Så är det inte dags att ta tillbaka modet som har försvunnit ifrån erat blod, låt inte era barn se på er med ögon uttrycket som lyser O-stoltheten över att vara sina föräldrars förstfödda. Är det inte dags att rycka tillbaka landet som era förfäder slogs för. Vill ni verkligen tappa det? Vill ni verkligen vara gäster i erat eget land?

Jag spottar ogärna på era ansikten, varför ska ni då erbjuda mig tillfället?

Av Emanuel Güner

Det finns tillfällen då min så stolta själ gråter av skam för mitt folk

Våran broder Robil Oduncu kom gående med sin vän, då han såg några syrianska ungdomar bråka. Han valde att gå dit för att försöka lugna ner stämningen, det slutade med att han hamnade på sjukhus med en svävande oro som pendlade ifrån levande till död, död till levande. 

Frågorna som jag och så många andra inte finner svar på är:

Hur kan man göra en sådan handling mot en syriansk broder som bara ville gott. För Guds skull, hur kan man göra så mot en son, make och fader?

Det är dags att vi bröder och systrar tar avstånd ifrån dessa hemska tragedier som händer inom vårat folk, det har hänt förr, det händer nu och det kommer att fortsätta på denna linje om vi inte väljer att visa våra "folkförstörare" att vi går emot dessa som gör detta.

Jag kan förstå alla som är rädda för att göra sin röst hörd, jag kan förstå att ni känner oro över ett sådant ställningstagande, jag själv är rädd över att göra detta. Men tillsammans så är vi starka och med Guds hjälp så kommer våra kristna värderingar att vinna, låt oss göra Gud stolt över oss, vi ska bära fram korset och den heliga skriften med budskapen som är emot dessa tragedier som utförs av syrianer emot syrianer.

Korset

Södertälje är en stad som ses av många syrianer som våran huvudstad i Sverige. Men när man hör om dessa saker så vet man inte längre om man ser Södertälje som en stad med stolta kristna värderingar, vad har hänt? När man tom som syrian tvekar på att åka dit så finns det en hemsk bild som har skapats av syrianska "folkförstörare" som skapar en obehaglig stämning kring staden.

Våra förfäder offrade sina liv för korset. Hur kan ni då spotta på dem igenom att gå emot korsets värderingar, hur kan ni med stolthet visa er framför erat folk som så många gånger har förtryckts pga sin kristna tro. Att ni inte känner skam, har ni ingen stolthet i er. Det enda ni bidrar är med skam i våra själar, ni skadar oss mer än vad turkarna och kurderna gjorde, för en dolk i ryggen av fienden känns, men en dolk i ryggen av broder sin skadar en så mycket mer, ondskans svek känns som att brinna i helvetet samtidigt som lågorna förtär ens kropp och själ.

Tillsammans

Så jag vädjar till alla mina medmänniskor att ta avstånd ifrån dessa avskyvärda brott som sker mot våra bröder och systrar.

Länge så var Robils framtid i ovisshet, men till slut så förbarmade sig Gud över Robil Oduncu som därmed har vaknat upp ur koman och kommer att återkomma till sin vanliga vardag. Men det betyder inte att vi ska glömma bort vad som har hänt, med lite otur så kunde denna man ovilligt lämna sina två barn, sin fru och sina föräldrar.

Må detta vara sista gången detta händer folket som talar språket som Jesus talade, låt detta vara sista gången detta händer folket som skapade den första kyrkan i världen, låt oss stå enade i kampen för friheten och det goda som Gud har givit oss.

Kull dowetu 'ameyna bi basimutho towehatu, 'al kod'c-no kito gabore beynotheykho de kitne towe. O 'ameydan kitle zagi 'cbelbobe d kub'ci mahrewi beynotheydan, mowkha klösem dowena bi hubo amehdode. Elo inaka haksoyem howkha harakat latjo li manfa'ce. Amehdode kitlan hajlon rabo beyn o 'ulmo kole, mowkha komarnol-kho, tokho amehdone ya ahunone di umtheydan, ba nushmoneyde kulle, bo huyodo fulhina


Av: Emanuel Güner och översättningen kom från en ung herre som gör allt för vårt folk